Träning

Nu äntligen har vi kommit igång med lite träning. Imorgon är det dags igen :)

Sköt om er där ute

POK

Tiden går fort

Nu var det ett tag sedan igen men tiden går så fort, här är lite blandade höst bilder. Garaget satte vi in portar i för två år sedan och nu äntligen har vi fått till panelen runt om :) till våren blir det målning och sedan skall den sista plåtarna på plats. Tack Max för hjälpen.

Har inte så mycket att skriva, jag mår bra. Pendlat mellan 91,5 och 92,5 kg den sista månaden och det breror mycket på att jag känner mig nöjd just nu eller också är det för att jag har satt målet att gå ner till ca 80-85 kg. Men men dit kommer jag så småning om jag har inte så brottom längre.

Vi har äntligen kommit igång med lite träning (gym) och vi har som mål att träna 1-2 dagar i veckan och en kväll/dag blir det promenad med stavar.

Andreas har fyllt 18 år och har gjort en tatuering till för nu får han göra som han vill :) men jag älskar honom ändå. Hoppas samtidigt att det är den sista.

Denna veckan är det kulturvecka i Mårdaklevs bygdegård.
Imorgon kommer Stefan Andersson Elfsborgs sportchef berättar om Elfsborgs resa från mitten av 1990 fram tills nu som en av Sveriges bästa fortbollsföreningar. Han kommer även att tala om tillkomsten av Borås arena och hur man motiverar alla spelare i truppen, både som är i och utanför laget och mycket annat.
På fredag kommer Jack Vreeswijk och sjönger bla sin fars visor och på Söndag är det Tore Hagmnas tur att visa sina bilder och prata om ” Från odlingsbygd till västkust”

Ha det gott där ute =D

1 År sedan jag började med pulver dieten

Hej hopp,

Då har det redan gått ett år sedan jag började med LCD som till en början gick bra men efter någon vecka utan att ha tuggat på något höll jag på att bli tokig. Att bara få tugga på tuggummi räckte inte för att stilla mitt behov. Så jag bytte helt enkelt en påse mot ett mål mat och jag valde att äta något enklare på kvällen när jag kom hem från jobbet eftersom jag tyckte att det funkade bra på dagtid.

Idag står vågen på ca 92 kg (inte vägt mig på ca en vecka) och mina mått finner du nedan.
Hals 35.5 cm minus 1.5
Vä överarm 37.5 cm minus 2.5
Hö överarm 39.5 cm minus 3.5
Vä+hö handled 16.5 cm minus 0.5
Under byst 91.0 cm minus 5.0
Midja 92.0 cm minus 14.0
Stuss 119.9 cm minus 5.0
Vä lår 68.0 cm minus 2.0
Hö lår 69.5 cm minus 1.5
Vä+Hö vad 46.0 cm minus 2.0
Vä+Hö ankel 25.0 cm minus 0.0

Lev väl vänner och alla andra
Heléne

Rensning av kläder

Då har jag rensat ut mina gamla kläder som jag inte kan ha längre.

Idag -41,9 kg

Gårdagens kräftskiva

Vad trevligt vi hade igår, roligt att träffa dem jag inte träffar så ofta:) Dessutom var det goda kräftor, räkor, västerbotten paj, Erika´s paj, gott sällskap och bra underhållning av Andreas.

Kräftskiva idag

Idag är det kräftskiva hos våra vänner i Partille. Det skall bli såååååå kul.

Nu står vågen på 93,9 vilket är ett minus på 40,8 kg och även om jag börjar vänja mig vid mitt utseende idag så har de som jag inte träffar så ofta lite svårare. Jag tänker inte på när arbets kamrater inte hälsar men efteråt kommer jag på mig själv med att tänka, han kände antagligen inte igen mig. Positivt i och för sig :) Det jag har svårt att ta till mig är att jag verkligen har gått ner 40 kg, det är så många kilon i siffror att det är overkligt.

Ha en underbar fredag för det ska jag ha

Mårdaklevs

Då har vi genomfört Mårdaklevs första flott race och vilken succé det blev.
Jag har aldrig hört så mycket positivt under 24 timmar :) helt otroligt. Så nu blir det en kort semester och sedan börjar vi planeringen till nästa år. Men hjälp hur skall det gå, vilken press vi har på oss nu att toppa detta. Vissa saker kände vi och deltagarna att vi kunde slipa på och vi har en del nyheter att jobba på till nästa år. Vilken adrenalin, fy F*n vad roligt det här var.

Ännu roligare var det i morse när jag ställde mig på vågen och den visade -40,1 kg. Yes, äntligen har jag passerat 40 det har varit lite trögt att komma över den tröskeln men nu är den sprängd och jag siktar på 50 kg.

Ha det gott vänner, sköt om er och njut av dagen.
Kramiz

Första

Fler bilder.

Race

Fler bilder.

21 Augusti

Fler bilder från lördagen.

Flott race

Ja då var det snart dags för Mårdaklevs första flott race. Imorgon är det bara en vecka kvar och det är mycket kvar att göra. Titta bara vad det kämpades i förra veckan och imorgon är en ny dag.
Jag lär ju återkomma med mer text och bilder under veckan och framför allt efter nästa helg.

I dag är det min dag :)

Japp då är det min dag idag, hahaha att fylla 41 är väl inget speciellt.
Det som är speciellt är att det regnar idag och det var det många år sedan det gjorde.

Dagen till ära gjorde vågen en flipp och visade -7hg från igår så nu är det -38,8 kg.
Haha, tro nu inte att jag ställer mig på vågen varje dag det råkade bara att bli så.

Ikväll blir det kalas för mina nära och kära och det bjuds på varmrökt lax med egen potatis, ananas sås och grönsallad. Därefter blir det kaffe och frödinges kronprinsess tårta.

Ha en bra dag alla för det har jag :D
Kramiz

5 Augusti

Hejsan

Då fyller man år imorgon och hade väl till en början inte tänkt ha så mycket kalas men vad gör man inte när släkt och vänner vill komma :) Det får bli något lätt att äta och kaffe och frödinge tårta för tiden räcker inte riktigt till. Det går en hel del tid till vårt stundande flott race. Idag har vi ett reportage i Hallands nyheter och för ca en månad sedan hade vi ett reportage i Borås tidningen. Ulrika var uppe med tuppen imorse och blev intervjuad av P4 halland. Den 21/8 går start skottet för Mårdaklevs första flott race. Håll tummarna för att vädret är med oss den dagen.

Det har inte hänt så mycket på vågen de sista veckorna, närmare bestämt ingen ting men det känns ändå som att kroppen minskar. Visst är det konstigt att det skall vara svårt att komma över vissa gränser. Nu är det knappt 2 kg kvar tills jag har gått ner 40 kg. Men jag ger inte upp för det :) För ett par år sedan kunde jag väl inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle lyckas gå ner så mycket. Det börjar synas här och var att jag är skrynklig. Jag skall försöka ta någon bild så ni fattar vad jag menar. Det såg lite skojigt ut på gäddhänget igår :D Tror inte att jag skall få så mycket överbliven hud på magen att jag skall behöva göra en op men visst kommer jag att bli skrynkligare.


kramelikram på er

Jag lär mig fortfarande hur min nya mage fungerar.

Jag lär mig fortfarande hur min nya mage fungerar och jag räknar med att det kommer att ta minst ett halvår till innan jag vet vad jag kan äta och inte. Häromdagen var vi på Liseberg med barnen och deras respektive som ville äta smörgåsbord. Tyckte väl inte att jag åt så speciellt mycket och undvek salladsröror men fick ändå lite dumpnings symtom i form av illamående efteråt. Det är bara att fortsätta att testa sig fram :) för det är ju så att något som passar för mig kanske inte passar alls för en annan opererad.

De sista veckorna har jag för första gången på många år känt ett sug efter att shoppa kläder som tidigare bara varit ett ont nödvändigt. Så snart blir det en sväng till GeKå’s i Ullared för att köpa lite tjocka tröjor och en vinter jacka som funkar för den här vintern. Förhoppningsvis kan jag köpa bättre jacka till nästa år när jag har planat ut mer. Visst vill jag vara snyggt klädd men jag vill samtidigt inte lägga en massa pengar på kläder som jag inte kan ha en längre tid. Sen ser jag fram emot att kunna köpa mig ett par riktiga vinter stövlar, ett par riktigt snygga sådana.

En annan befrielse är att kunna röra sig i samhället som vilken person som helst utan att känna att alla tittar på mig pga. min övervikt. Jag är ju inte framme i mål ännu men känner redan en jätte skillnad och en stor tyngd har släppt från mina axlar. En stor skillnad från förra året är att jag vill åka till badstranden, förra året gjorde jag allt för att undvika den. När Magnus ville åka och bada så var det på villkoret att det inte var någon annan där. Tur att vi bor som vi bor och har sjöar med badplatser som det inte alltid är någon vid.
Detta är nog svårt för en icke överviktig att förstå och jag tänker inte gå in på någon djupare förklaring eller diskussion. Jag känner redan att jag har bättre självkänsla och att jag nu duger som jag är. Sen kommer jag självklart att ha skitdagar i framtiden också, som alla andra har.

Lev väl tills vi hör igen
Helene

22 Juli

Hej

Nu var det ett tag sedan sist men jag tycker inte att jag har så mycket att skriva om längre. Min kära vän Bosse tyckte dock att jag iaf kunde skriva några rader.

Så hej hopp på er allt är toppen och jag närmar mig -38 kg :D

Det är jätte skönt att känna sig så mycket mindre men samtidigt lite svårt att ta till sig att jag verkligen har gått ner 38 kg. Det är ju helt otroligt många kilo och det känns nästan lite orättvist att säga att det är inte ens jobbigt. Som jag har kämpat i alla år. Men nu är det min tur att ha medvind :) Jag tittade på bilden från den 28 september förra året och har svårt att ta till mig att jag verkligen så ut så. Skall försöka uppdatera med en ny bild snart.

Tre veckors semester har vi hunnit med och då har vi bland annat hunnit med,
- Midsommar
- Namngivnings party
- Hjälpt till att få en båt i havet
- Magnus har fiskat både i havet och i put and take sjö då även Jonas var med :)
- STCC tävling i Falkenberg
- Inflyttnings fest utanför Våxtorp
- Hälsat på familj i Helsingborg
- Tyskland
- Hälsat på vänner i Finland
- Ätit middag med Andreas, Nicole och Jessica i Göteborg :)
- Sist men inte minst har vi gjort en hel del förberedelse arbete inför Mårdaklevs flott race den 21/8.

Ha det gott vänner tills vi hörs igen.

Kramen

15 Maj vikt och mått

Vikt
16/9-2009 134,7 Kg
18/10-2009 127,5 Kg
25/11-2009 125,0 Kg
21/12-2009 125,5 Kg
27/1-2010 122,0 Kg
11/2-2010 118,0 Kg
18/3-2010 108,2 Kg
15/5-2010 101,6 = - 33,1 Kg


31/1-2010 15/5-2010
Vä överarm 44 cm 40 cm
Hö överarm 47 cm 43 cm
Vä handled 18 cm 17 cm
Hö handled 18 cm 17 cm
under byst 101 cm 96 cm
Midja 110 cm 106 cm
Stuss 137 cm 124 cm
Vä lår 79 cm 70 cm
Hö lår 81 cm 71 cm
Vä vad 53 cm 48 cm
Hö vad 53 cm 48 cm
Vä ankel 25 cm 25 cm
Hö ankel 25 cm 25 cm
Huvud 57 cm 55,5 cm
Hals 39 cm 37 cm

Måtten har jag tagit på mig själv så de kanske inte är på pricken rätt.

Nu är det inte långt kvar tills jag är under 100 :D det känns skönt och det är så mycket lättare att röra sig i vardagen för än så länge har jag inte kommit igång med någon träning.

Det händer inte så mycket extra i livet just nu jobbar (tar på krafterna) äter och sover. Jag är fortfarande ganska trött så på veckan orkar jag inte så mycket mer än att jobba och se till att jag har mat så vi klarar oss. Men det är ju inte så konstigt för kroppen svälter.

Nästa helg ska vi på konfirmation och då undrar jag vad jag skall ha på mig som ser någorlunda ut. Det är inte lättare med kläder nu kan jag säga, förr var allt för litet och nu är allt för stort och jag kan ju inte gärna komma i jeans. Ett delikat problem :)

11 Maj

Det går inte så fort men jag tycker att det är bra för att kroppen skall hänga med.
Idag är det -32 Kg. Nu är det inte långt kvar till två siffrigt :D

I lördags tog vi en tur till GeKå´s och hittade en del t-shirts och till och med en klänning och INGET plagg var på avd för stora storlekar :)
Det var en så himla skön känsla.

Nu är potatisen i jorden och övriga grönsaks frön också. Undrar om det blir lika bra skörd som i fjol. Potatisen blir ju inget annat än 100 % mer eftersom vi inte satte någon potatis förra året.

Hej svejs

26 April -30 Kg

I helgen passerade jag -30 kg :)

Känner mig trött lite då och då vilket är lite frustrerande ibland.

Sedan 1-2 veckor tillbaks så har jag ett problem som jag inte tror att jag haft någon gång i mitt liv. Alla kläder är för stora, jobbigt va :D Byxor är värst och tyvärr går många av de sommar byxor som jag trodde att jag skulle kunna ha inte ens att sy in. Igår upptäckte jag att även skorna är för stora. Jag har inte räknat med att behöva lägga en massa pengar på kläder och skor i sommar men det ser inte bättre ut än att jag blir tvungen till det.

Vilken dag som helst skall jag mäta min kropp och lägga ut siffrorna före op och nu.

Lördagens vikt 104,4 Kg

Hej hopp i sommar värmen

14 April

Hej hej!

Solen skiner och livet är allt bra underbart så här års :)
Hemma är det fullrulle med plantering av fröer och en mängd olika grönsaks förer och lökar har inhandlats. Hoppas nu bara att det är fint väder någon dag i helgen så att vi kan börja plantera ut lite frön. Potatisen får gro lite till innan de skall ner i jorden.
Vikten står ganska still just nu men för kroppens skull är det ganska bra att få den berömda pausen en gång i månaden. De sista dagarna har jag för första gången sedan op känt ett sug efter godis. Så igår när vi åkte hem så köpte jag lite godis och 4 bitar var alldeles tillräckligt för att inte få en dumpning och för att stilla behovet.
Hålet efter dränerings slangen känns bättre och bättre för varje dag. Idag jobbar jag min tredje dag efter sjukskrivningen och tycker att det går bra men är trött då och då. Inget konstigt med det :) Men visst är det typiskt att det fina vädret har behagat dyka upp nu när jag jobbar heltid igen och inte kan njuta eller ta vara på solen. Men men sånt är livet och jag är mycket glad att jag mår bra idag :D

Ha de ha de
Helene

11 April 2 månader sedan operationen

Hej hej!

Idag är det två månader sedan första operationen gjordes, idag mår jag mycket bra. Idag har vi utfört en del trädgårds arbete, tagit ett fotbad ute på altanen, planterat blom fröer, och gått den längsta promenaden sedan jag gjorde op :)
Det har varit en underbar dag och jag har nog blivit lite röd om näsan (av solen alltså hehe). Att det har gått två månader känns det inte som, det känns som att det är väldigt länge sedan när det var som jobbigast och när jag inte trodde att de skulle släppa ut mig från sjukhuset igen. Det som är jobbigt nu är att jag fortfarande har svårt för att böja mig ner (med raka ben :D), smaken har inte riktigt kommit tillbaks, huvudet orkar mer än vad kroppen gör så ibland blir jag så trött att det känns som att jag skall ramla ihop i en hög. Imorgon börjar jag arbeta heltid igen och det känns skönt att jag har varit inne och jobbat 50 % i tre veckor så att det förhoppningsvis inte blir så jobbigt för mig nu.

Ha det bäst alla :D
Helene

9 April

Hej hopp!

Nu är den borta och allt gick bra igår :)
Men jag måste säga att det var lite oroligt innan jag kom till sjukhuset. Sköterskan som drog dräneringen kände jag igen sedan tiden på sjukhuset men hon verkade inte känna igen mig. Hon började med att ta ur koksaltet som var i gamla magsäcken och sa sedan att nu skall jag bara känna lite först innan jag drar den. Ja ja tänkte jag det säger du bara och vips var den borta. Det kändes inte något speciellt mer än att det hela var/är lite obehagligt, att man kan dra ur en slang (en knapp cm i diameter) från magsäcken utan att det skulle bli något läckage. Inte heller sätter man någon stripp eller syr igen utgångs hålet i magen utan sätter bara en kompress med silikon på insidan. Nu skall den sitta tills jag duschar nästa gång och då byter jag den mot en ny och sedan skall det vara bra :/

Idag säger jag Grattis till Linus som fyller år.
Jag ser också fram emot att träffa en av mina underbara söner idag. Han skall till Varberg på cup så vi tar den vägen när vi åker hem så att vi får träffas :D
I helgen skall förhoppningsvis grillen invigas för säsongen, yes äntligen.

Önskar alla en riktigt trevlig helg i solen :) Kramizar

8 April Idag skall fisteln bort

He he det är inte lätt att ta kort på sig själv men jag ville ha en bild på hur det ser ut innan jag tar bort den.

Idag skall jag åka till Borås och ta bort fisteln eller dränerings slang om man vill kalla den det. Som tur är har de flyttat till den nya avdelningen så jag slipper komma tillbaks till samma ställe som när jag låg inne. Jag mår mycket bättre idag, "kräkningarna" har upphört helt, smaken börjar komma tillbaks mer och mer, är fortfarande trött men jag har kanske inte vilat så mycket som jag borde ha gjort heller. De sista 3 veckorna har jag jobbat 50 % och då har jag jobbat hela dagar när jag jobbat. Har man 11 mil till jobbet så kan man inte åka för att jobba i 4:a timmar. De dagar jag varit hemma och skulle ha vilat på har jag inte alltid varit det så därav har jag varit trött men samtidigt måste man ju testa sig själv för att se vad man orkar. På söndag är sista dagen jag är sjukskriven och sedan måste jag orka. Men självklart också lyssna på min kropp.

2-31 Mars

Den första bilden är från september 2009 och andra bilden är från den 18 mars 2010.

Sammanfattning av tiden 2-31/3

Första veckan hemma var jag ganska trött och jag gjorde inte så mycket det räckte gott att bara se till att jag fick i mig pure och vätska. På fredagen började jag med ett nytt beteende som inte är så trevligt för vare sig mig eller omgivningen. Helt utan anledning började jag att ulka precis som att jag skulle kräkas men det kan jag som sagt inte längre. Olika dagar med varierande antal ”anfall” som ibland på går i 10 minuter. Vid två tillfällen hände det när vi var och handlade mat vilket gjorde att jag nästan började utveckla fobier och inte ville åka till affären efter det. Magnus började undersöka saken och kom fram till att äter man kalcium så måste man även äta magnesium och det gjorde jag ju inte. Så efter en veckas ulkning så köpte vi magnesium brus som skulle tas morgon och kväll och smakade fruktansvärt men bara efter 2-3 dagar märkte jag en klar förbättring och nu efter 2 veckor har jag inte haft något anfall på flera dagar :) vilken tur att jag har dr Magnus.
En dag åkte jag med Magnus på morgonen och blev avsläppt hos min kusin i Mölnlycke när jag kom fram 6,30 på morgonen så la jag mig och vilade på soffan. Vid 12 kom min moster och mamma och hälsade på och vid 3 kom även Andreas (min lille son 17 år). Det var en riktigt trevlig dag. Vid två tillfällen har jag varit i Göteborg och hälsat på mamma och pappa och sista gången jag var uppe så åkte jag till jobbet och hälsade på dem. Då bestämde vi att jag skulle börja jobba 50 % veckan därpå trots att jag på pappret skulle vara sjukskriven 3 veckor till. Jag kände att jag snabbare skulle bli bättre om jag gick in och jobbade lite plus att jag kanske inte blir så trött när jag väl börjar jobba heltid den 11 april. Eftersom vi bor i ett mindre samhälle så händer det inte så mycket på dagarna och de vi känner bor minst 5 mil bort så det är ju inte precis så att man tar en promenad i solskenet hem till någon.
En dag när vi varit och handlat så hittade jag en blå rock i bagaget på bilen och frågade Magnus vad det var. Det kommer du väl ihåg sa han och tittade på mig som att jag skojade med honom. Nej sa jag, det kommer jag inte ihåg, för det gjorde jag verkligen och gör fortfarande inte. Han berättade att han fått den på Malmö sjukhus när han fick komma in på uppvaket för att hälsa på mig. De brukar inte släppa in besökare där men gjorde ett undantag eftersom jag inte var från stan och för att jag legat där nästan ett dygn och inte mer än ett par timmar som är det normala. Det är helt blankt har inte en aning om att han var där och hälsade på trots att han var där i nästan två timmar och pratade med mig , att han var uppe på avdelningen kommer jag ihåg men inte på uppvaket. Skrämmande.
Den 24:e var jag på återbesök på SÄS och det var skönt att jag inte behövde gå tillbaks till kirurgen 2 där jag låg för det kändes jätte jobbigt att bara komma tillbaks till sjukhuset. Proverna som jag tog i förra veckan var bra med undantag av järnet som var något lågt så nu måste jag väl trycka i mig den tabletten också varje dag isf någon gång i veckan. Läkaren ville ta fisteln (slangen ur gamla magsäcken) men när jag sa att enl Anders som gjorde op så skall den sitta i 8 veckor så blev hon tveksam. I Borås så brukar de ta den efter 6 veckor men som hon sa att skulle vi ta den idag så kan man ge sig den på att det skulle krångla så vi väntar i 2 veckor till. Magnus frågade varför de skrev ut så mycket Kalcium men inte Magnesium, då svarade de att de går bara efter sina riktlinjer. Då berättade vi att jag börjat med Magnesium och att det hjälpte mot kräkningarna. Först var de positiva till att vi börjat med magnesium och undrade om det var Anders som sagt det. När vi sade att det var Magnus som kom på det, undrade de om han också gjort operationen tidigare Efter samtalet med läkaren så gick vi till ett annat rum och pratade med en sköterska som även jobbade på avd där jag låg. Jag vägde mig och hon tog ett midjemått, frågade bla hur min självbild är nu mot innan op, hur och om magen fungerar eller inte. Sedan sade hon att jag skulle sluta med Magnesiumet och ta en multivitamin istället, okej men varför har de inte sagt det tidigare?? Magnus har frågat flera gånger om jag inte ska äta multivitamin också. Min själv bild att jag ser ut som jag gjorde i september jag ser ju i spegeln och på kläderna att jag har gått ner mycket men när jag tänker mig själv så tänker jag 134,7 kg.
När jag tog bilderna före och nu så tappade jag nästan hakan när jag såg skillnaden för jag kände inte igen mig själv på bilden som togs 18/3.

27-28 februari - 1 mars

Vi hade en lugn och mysig helg utan minsta feber. Fram tills igår har jag endast fått flytande mat och nu är det pure som gäller. Vi köpte barnmat när vi var och handlade igår (både frukt och mat) men kräsen som jag är så gick de inte att äta men det kan ju också bero på att jag inte känner någon smak på det jag äter. Under den första veckan när jag endast fick dropp fick jag svamp i munnen (som också beror på att jag fick antibiotika). För att få bort det fick jag skölja munnen men vichy vatten. I onsdags den 25/2 upptäckte jag utslag på underarmarna speciellt i armvecket men tänkte inte så mycket på det men när jag skulle duscha på torsdag förmiddag så hade jag fått utslag på större delen av magen bak på ryggen och ner över höften. En reaktion av antibiotika sa man trotts att jag inte fått någon på 4 dagar.
Vi var tillbaks på sjukhuset strax före 17 och efter en stund fick jag gå och fråga om det fanns någon middag till mig och då sa man att man har nog missat middag till dig men det finns soppa eller äggröra om du vill ha något att äta. Det fick bli äggröra för jag tyckte inte så mycket om sopporna på sjukhuset. Eftersom jag inte haft feber under helgen och sista CRP:n hade gått ner ganska mycket så sa man på kvällen att du skrivs säkert ut imorgon.
Måndag morgon togs det nya prover som jag inte fått svar på ännu eftersom jag gick hem innan det var klart. Jag åt lunch innan vi åkte hem och naturligtvis hade jag glömt att fylla i att jag skulle ha en liten portion så trotts att jag delade på portionen så fick jag i mig för mycket så halvvägs till bilen fick jag min första dumpning, kallsvettades, blev yr och mådde illa. Fick sätta mig på en bänk nästan framme vid entrén och Magnus drog fram en papperskorg som jag ulkade över, (efter op så kan jag inte kräkas längre så det kom inte upp något men det låter ju som det). Jag satt på bänken en stund och tog mig sedan in till apoteket för att hämta ut min medicin, tur att de har bänkar där inne också för det var på skakiga ben jag gick. Både Magnus och jag är lättade över att jag äntligen är hemma igen. Det har varit jobbiga veckor för oss båda inte bara för att jag varit sjuk utan för all jävla snö som har behagat komma undertiden så att Magnus har fått skotta på nätterna när han kommit hem från sjukhusbesöken. Men ca 1-1 ½ m snö på taket så har det varit ett oros moment. Enl. läkarintyget skall jag vara sjukskriven till den 11 april men vi får väl se hur det blir med det (de säger att jag inte skall jobba med fisteln, slangen från magen) pga infektionsrisken.

18-26 februari

Under dessa dagar händer följande; det snöar massor och de som vill komma och hälsa på från Göteborg har svårt att komma på besök. Hade det varit jag hade jag nog inte heller åkt om det inte hade varit livshotande och det var det ju inte. Men visst är det alltid uppiggande med besök av nära och kära när man ligger på sjukhus. Tack alla som kom och hälsade på mig.
Febern hoppar upp och ner, pulsen fortsätter att vara hög, sänkan (CRP) lika så (runt 2-300 normalt skall den ligga under 10) där av mer undersökningar. Jag gjorde totalt 3 datortomografier, en vanlig lung röntgen, ultraljud på hjärtat och mer provtagningar (bla en hel del blod odlingar gjordes med jämna mellanrum). Jag låg på kirurg avdelning och de kom upp från infektions avd och en medicinsk konsult kom också och undersökte och ställde frågor till mig. Har fortfarande inte fått svar på varför CRP:n var så hög och de vet nog fortfarande inte varför pulsen var så hög så länge efter op. Anders som gjorde operationerna ringde 2 el 3 gånger och frågade hur det gick eftersom sjukhuset vägrade ta kontakt med honom. Den 25/2 lämnade jag hans telefon nr till en av sköterskorna och sa att han ville komma i kontakt med dem och att han försökt utan resultat. Någon timma senare fick jag tillbaks lappen och de sa att de hade hans nr. Vet inte säkert om de haft kontakt men ärligt talat så bryr jag mig inte om det heller. Redan på tisdagen så sa de att de planerade hemgång för mig på fredag och jag blev jätte glad. Men när fredagen kom så ville de inte släppa hem mig ens på permission eftersom jag har 6 mil till sjukhuset om det skulle vara något. Febern hänger fortfarande i, CRP:n är fortfarande hög likaså pulsen. Nu deppade jag ihop ordentligt och efter en stund gick Magnus och letade upp en sköterska och frågade om det blev bättre nu? En annan läkare kom in och vi diskuterade fram och tillbaks men kom till slut fram till att jag skulle på permis över helgen och vara tillbaks på Söndag senast till middagen kl 17. Gud så skönt att få komma hem. Vi gjorde oss i ordning och åkte hemåt men eftersom jag inte varit hemma på över 2 veckor så hade jag ju inget att ”äta” hemma, vi fick helt enkelt stanna i Svenljunga och handla på vägen hem. När vi kom hem var jag trött och hade fått lite feber men den gick tillbaks efter ngn timma utan tabletter så jag tror att det var av utmattning bara.

Viktnedgång

Bild från Helsingborg 11 september 2009.

16/9-2009 134,7 Kg
18/10-2009 127,5 Kg
25/11-2009 125,0 Kg
21/12-2009 125,5 Kg
27/1-2010 122,0 Kg
11/2-2010 118,0 Kg
18/3-2010 108,2 Kg = - 26,5 Kg

17 Februari

Datortomografin visade inget specielt lite vatten i lungan men inget onormalt efter en operation. På eftermiddagen fick jag satt in en CVK eftersom det inte gick att sticka mig mer i händerna och prover måste tas, medicin och dropp måste in i kroppen. Läkaren Roger kommer och lyssnar och klämmer på magen han talar om för sköterskan vad som skall göras om febern stiger. När jag frågar om de har pratat med Anders som gjorde operationerna så blir det blankt nej, de vill inte prata med honom och jag vet att de vet vem Andres är för han har varit här i Borås och utbildat och hjälpt dem komma igång med sina GBP operationer. Nytt dropp vid 17 tiden, 18,30 morfin spruta i benet, 19,30 blodförtunnande spruta i benet plus antibiotika intravenöst. Sover jätte dåligt på nätterna drömmer massa konstigt och allt går i 500 km/h det kan börja med att jag tänker en tanke precis när jag somnar och så spinner det vidare där. Vaknar snart igen och känner att jag hmm:ar högt, senare kommer jag på att det är en biefekt från morfinet och tycker det är konstigt att ingen säger att det beror på det när jag säger att jag drömmer och sover dåligt.

16 februari Transport till Borås Sjukhus

Så kom dagen då jag skulle transporteras till Borås sjukhus. Förmiddagen gick åt till att duscha och borsta tänderna. Jag fick veta att kl 12 skulle det komma en ambulans från Skövde för att köra mig till Borås. Skövde konstigt fanns det ingen närmare? Läkaren som talat med Borås hade fått info om att vi skulle gå via akutmottagningen när vi kom fram och både jag och sköterskorna tyckte att det verkade konstigt. Killarna kom kl 12 och fick info om mig så att de visste vad de hade med sig. Jag fick lägga mig på "båren" och sedan letade vi oss ut till ambulansen. Kände mig ganska klar och pigg men såg inte fram emot den långa färden. Det var lite skumpigt innan vi kom ut ur Malmö men sedan gick det bra upp till Varberg där vi tog av mot Skene och vidare till Borås. Jag fick lite morfin mot värken på vägen och vid 15,30-15,40 var vi framme vid akut intaget. Andreas och Markus som killarna hette tyckte också att det var konstigt att vi skulle gå den här vägen så de gick lite bakvägen in eftersom de kände till sjukhuset väl. De kom inte från Skövde de kom ifrån Skene :) Nu började sökandet efter vart jag skulle ta vägen. Först fick vi ett besked och då gick en sköterska efter en säng till mig men lagom till att jag skulle lägga mig i den ringde de och sa att jag skulle till en annan avdelning så jag fick ligga kvar på "båren" tills jag kom upp på avdelning. Vi åkte upp till avdelningen och fick nästan leta rätt på en sköterska som inte hade en aning om att det skulle komma en patient. Jaha ja då skall vi se om vi kan hitta en säng till dig annars får vi ringa efter en. Hon började irra runt och efter någon minut sa jag till Andreas och Markus att de kanske ska prova att ringa efter en säng direkt eftersom de inte verkar ha ett överflöd. Till saken hör att detta var den nya delen av sjukhuset som invigdes 3 dagar innan, så där av all förvirring. Efter några minuter kom hon tillbaks och sa att jag inte skulle vara på den här avd, utan på en avd en våning ner. När vi kom dit fick jag komma in på ett eget rum (även denna avd tillhörde den nya delen) nu fick jag lägga mig i en riktig säng och vilken befrielse det var. Ryggen på ”båren” var inte lika bred som min rygg så det var underbart att få lägga sig i en riktig säng men väldigt snart började jag frysa ordentligt. Jag sms:ade Magnus vart jag var så att han kunde komma upp. Han kom upp vid 17 tiden och vilken tur att han gjorde det för fram tills han kom upp hade sköterskan bara varit inne med lite dricka till mig sedan var hon som bort blåst och jag gick in i dimman lite och orkade inte prata och förklara vad jag behövde. När Magnus kom sa jag att du får prata med dem jag orkar inte (jag hade nu fått 39 gr feber) jag har inte fått någon medicin m.m. han viste vad jag behövde och ringde på sköterskan. Nedan följer Magnus berättelse av vad som hände sedan.
Kommen till Borås, in på akuten där de säger att här ska hon inte vara. förflyttning. Magnus åker dit när hon varit där i ca 2 timmar. tur hon hade mobil och kunde meddela mig var hon var. E81 rum 32 Magnus kommer dit, ser Helene i ett halvmörkt rum helt ensam och fryser som fan, så när jag tar av mig jackan vill hon ha den över sig plus att jag hittade hennes strumpor och en "kofta". Droppet var avstängt??? Urinen i katetern var nästan brun, Magnus vrider på droppet igen kl ca 18.00 då hade den påsen hängt sedan 12.20 och knappt gått åt en deciliter.
ringer på klockan, händer inget, ringer igen, går ut och frågar om hon skall ligga här och frysa och ha ont. då kom beslutet snabbt om flyttningen som hon hade fått reda på för en och en halv timmas sedan. När jag frågade sköterskan om var vi befann oss, sade hon på E81, jaha men det säger mig inget sade jag, vad gör ni har vårdar opererade eller är det en könspoliklinik? Det vet jag inte sade hon för det är alldeles nybyggt???? nollades Hjärnorna med då?? I allafall kom hon till rätt avd tillslut. phuuuu. då ifrågasatte jag dropp, penicillin, blodförtunnande, smärtstillande, febersänkande, syresättning, hb allt. Ursäkten blev att vi har inte gått igenom hennes journaler ännu (2010 så skickar man nämligen journalen med patienten och inte via fax el mail) men sedan blev det fart. Det visade sig att precis som i Malmö var syresättningen låg , så då fick hon syre. hennes blodförtunnande som hon skall ha två gånger om dagen för att motverka propp i lungorna, fick hon den första kl 19.00 ca.
Sedan kom de på att de skall röntga henne med magnetröntgen (datortomografi) i natt, plus att hon skall då på två timmar dricka 2 (TVÅ) liter kontrastvätska????? Hur i H-E tänker dom då???? En person som genomgått en Gastric bypass skall de första veckorna bara sippa i sig vätska (max 1,5 liter per dygn), Helene har inte ens sen operationen 5 dagar tidigarer, fått i sig två liter genom munnen, hur ska hon då få i sig det på två timmar?
Det visade sig att de som jobbar med datortomografin inte visste att jag gjort en GBP så när sköterskan ringde och sa att jag inte kommer att kunna dricka 2 liter så sa de att jag skulle dricka så mycet som möjligt. Jag lyckades få i mig två glas ca 3 dl på två timmar. Halv tolv på natten var det dags för röntgen.

13-15 februari Malmö sjukhus

Under helgen och måndagen har jag inte så mycket minnen att berätta om. Vi var fyra på salen men eftersom det var helg och avd bredvid var stängd så blev vi 5 på söndagen. En dam på 87 år (tror jag att hon var)väldigt bestämd och lite jobbig till en början men efter hand mjuknade hon. Förutom henne var det två damer i 65-67 års åldern och en som var 90 något som inte sa något. Iaf när damen på 87 kommit på plats skulle de sätta kateter på henne, då flög hon nästan i luften och sa att hon minsan hade varit på det här sjukhuset många gånger och visste att det fanns andra rum dit de kunde köra henne för att sätta den, hon ville minsan inte ligga här mitt i rummet och få det gjort (även om de skulle sätta upp väggar runt). Dagen efter hände något roligt Magnus var hos mig och han hade naturligtvis skojat och hjälpt tanterna under dagen. När han nästan skulle gå så var det något med den gamla damen och hon behövde hjälp Magnus var ju snabbt frame med en hjälpande hand och då minsann brydde hon sig inte om att hon inte hade täcke på sig. Efteråt sa en av de yngre tanterna att jag måste få säga att du är lite konstig, gapar och skäller över att de skall sätta kateter på dig inför oss men du bryr dig inte om att du blottade dig ganska mycket för en stund sedan när du fick hjälp av Magnus och så skrattade de. På MAS upplevde jag det på ett helt annat sätt än vad jag senare skulle göra på Borås sjukhus. Vi hade ett fräsht rum med platt Tv på väggen.Det var ofta sköterskor inne och man behövde inte ringa på dem för att få hjälp för de var ändå där så ofta. När de tog katetern på en patient satte de in en potta och varje gång de skulle kissa skulle de ringa på dem så att de fick mäta och kolla blåsan för att se hur mycket som fanns kvar. Inget sådant gjordes i Borås, efter det att de tog min kateter, så var det inte någon som frågade hur det gick eller vilken färg det hade. Det togs givetvis prover dagligen det kollades syresättning, blodtryck m.m. Men ni som vet, att under helgen händer inte så mycket på ett sjukhus. På måndags ronden sa läkaren att du tillhör ju inte detta landstinget så att vi kommer att begära ambulans transport för dig. Vi bestämde att de i första hand skulle kontakta Varbergs sjukhus därefter Sahlgrenska och sist Borås men som sagt eftersom jag tillhör Borås så var det bara de som ville ta emot mig. Jag kände mig inte riktigt upplagd för transport redan på måndagen men det kunde ju inte jag bestämma. Magnus tog med sig alla mina saker och åkte till Helsingborg för att städa ur övernattnings lägenheten han lånat där och åkte sedan hem. Fram på dagen fick jag veta att de inte skulle bli någon transport förrän imorgon, phu tänkte jag.

12 februari omoperation

Jag vaknade tidigt av att de kom in till mig och sa, att vi måste operera om dig. Men efter gårdagen och natten kan jag inte säga vad de igentligen sa, eller om de förklarade varför jag var tvungen att genomgå en ny operation. Det enda jag hade i huvudet var att ni måste ringa Magnus och mamma. Jag fick en telefon och ringde först mamma men fick inget svar så jag ringde Magnus, men jag kommer inte ihåg riktigt vad jag sa, men det var något i stil med att operationen gick inte så bra, så de måste göra en ny. Efteråt har han sagt att han blev livrädd av mina ord. Vadå gick inte så bra? Samtalet var ganska kort, för de stod redo att köra iväg mig för op. Någonstans såg jag en klocka som visade strax efter 07,00 på morgonen. Precis som dagen innan tog det inte lång tid innan jag sov. Det första jag kommer ihåg när jag vakande till var att de sa att de inte lyckats göra operationen med titthål, utan varit tvugna att öppna från bröstbenet och ner till naveln. Omtumlad som jag var, kände jag ingen reaktion över det och har väl fortfarande inte tänkt så mycket på det, huvudsaken att jag blir bra, skit samma i att jag har ett ärr. Nu kände jag en stor skillnad från dagen innan, för jag vaknade till på ett helt annat sätt. Jag skrev under gårdagen att mamma gav mig vatten men det var fel för det var när de kom till mig efter denna operationen som hon hjälpte mig att få lite vatten. Herregud va slangar jag hade, i ena näsan en slang för syresättningen i den andra en som gick ner i nya magsäcken för att suga upp blod, kateter (kiss påse), en fistel (slang ur magen från den gamla magsäcken som det kom galla och blod ur) och dropp. Nu gjorde jag ju min operation på en klinik som bara gör operationer varannan vecka, tor och fredagar och de har inga resurser att ha kvar patienter som mig när helgen kommer så på eftermiddagen fick jag flyttas till Malmö sjukhus. Jag kom till uppvaks avd där jag skulle enligt läkaren, vara någon timma och sedan komma upp på en avdelning. Men jag blev kvar där i ett dygn. Eftersom jag inte tillhör skåne län så hade de problem att få in mig i sytstemet och för varje prov de skulle ta så fick de inte ut någon ettikett och det var krångligt för dem. Dessutom när Magnus ringer och frågar efter mig, så finns jag inte på sjukhuset. Jag hade ju ingen mobil med mig så vi kunde inte kommunisera med varandra heller. Under natten var vi i stort sett tre som låg på uppvaket hela tiden, även om jag låg kvar hela tiden så byttes patienterna ut allt efter som. Vid något tillfälle kom det en kille som måste ha gått på någon drog för han var aggresiv och vägrade lyssna på sköterskorna, de var tre st och hade fullt upp med honom hela tiden. Han hade blivit kniv skuren i halsen och ville hela tiden ta bort förbandet, även om de sa till honom att du har blivit opererad och får inte ta bort det. Vid flera tillfällen skulle han gå där ifrån. Polisen var där och förhörde honom två gånger. Det var riktigt obehagligt. Han tjatade om vatten hela tiden han skulle ha minst en liter och dricka men fick inte det.

11 Februari Operations dag

8.15 skulle jag vara på kliniken i Malmö väl där blev det ca 45 väntan på att de skulle komma och hämta mig. Jag kände mig jätte lugn medans iaf Magnus var nervös. Sköterskan hämtade mig och visade mig till ett rum där jag skulle byta om till morgonrock och tofflor (trosorna kunde jag behålla på). När det var klart fick jag ställa mig på vågen 118 kg stämde bra med våran våg hemma. Sedan fick jag ligga upp på sängen och de började förbereda för op. De körde in mig till op rummet och jag fick lägga mig på op sängen sedan tog det inte lång tid innan jag sov. "Vaknade" upp och kände mig väldigt trött och matt. Efteråt har jag förstått att det tog lång tid innan jag "vaknade" till om man nu kan säga att jag gjorde det. Vet att jag tänkte många gånger att någon måste prata med Magnus och mamma så att de vet vad som händer men kommer inte ihåg om jag sa det. Fram på eftermiddagen tyckte de att nu får du allt försöka komma ur sängen så att vi kan flytta dig till vård avdelningen. Det var meningen att jag skulle gå men efter en kort bit hände något som jag inte kommer ihåg om jag hostade eller försökte kräkas kommer jag inte ihåg, det jag mins är att jag i samband med det här kissade ner mig. Allt var som i en dimma. De fick ner mig i en rullstol och körde mig till avdelningen och på vägen passerade vi väntrummet där Magnus och mamma satt och jag vet att Magnus var framme men kommer inte ihåg så mycket tror att han klappade mig lite på kinden och pussade mig. Hur jag hamnade i säng igen kommer jag inte ihåg. Magnus och mamma kom in och Magnus visste sig inte till hur han skulle göra för han såg ju hur dålig jag var (såg ut som ett spöke som låg i sängen sa han efteråt). Han ville så gärna ta i men men viste inte var eller hur och jag kände bara nej nej rör mig inte låt mig vara. Tror att mamma försökte säga till honom att ta det lite lugnt och av frustration så blev han arg och gick därifrån ist. Mamma gav mig lite vatten och det måste hon gjort innan han gick för det har jag för mig att det finns ett kort på. Det blev iaf ett mycket kort besök av dem. Senare kom en tjej till in på rummet som också gjort GBP. Jag blev bara sämre och sämre, vid ngt tillfälle skulle jag kissa och eftersom jag inte varit uppe på benen hjälpte de mig till toan, jag kissade spolade och tvättade mig sedan mins jag inget förrän jag vaknade upp på golvet i dörröppningen med en sköterska bredvid mig och en som drog fram min säng. De hjälpte mig upp i sängen och sedan vart det en lång jobbig natt. Jag kräktes blod om och om igen. De försökte få i mig omeprasol för att lugna magen och ni som känner mig vet att jag har svårt att svälja tabletter i vanliga fall men på något sätt lyckades jag få ner två som ganska snart kom upp igen. Någon gång under kvällen natten var Anders läkaren som gjorde op inne. Men vad han sa har jag ingen aning om.

Mitt första inlägg

Hej på er!

Då testar vi och slänger oss ut i blogg världen, Kul =)

I min blogg tänkte jag i första hand skriva om min stundande GBP (Gastrik bypass operation) men tycker jag det är riktigt kul kanske jag fortsätter med lite ditten och datten.

Ha det bäst tills vi hörs igen.

Helene