11 Februari Operations dag

8.15 skulle jag vara på kliniken i Malmö väl där blev det ca 45 väntan på att de skulle komma och hämta mig. Jag kände mig jätte lugn medans iaf Magnus var nervös. Sköterskan hämtade mig och visade mig till ett rum där jag skulle byta om till morgonrock och tofflor (trosorna kunde jag behålla på). När det var klart fick jag ställa mig på vågen 118 kg stämde bra med våran våg hemma. Sedan fick jag ligga upp på sängen och de började förbereda för op. De körde in mig till op rummet och jag fick lägga mig på op sängen sedan tog det inte lång tid innan jag sov. "Vaknade" upp och kände mig väldigt trött och matt. Efteråt har jag förstått att det tog lång tid innan jag "vaknade" till om man nu kan säga att jag gjorde det. Vet att jag tänkte många gånger att någon måste prata med Magnus och mamma så att de vet vad som händer men kommer inte ihåg om jag sa det. Fram på eftermiddagen tyckte de att nu får du allt försöka komma ur sängen så att vi kan flytta dig till vård avdelningen. Det var meningen att jag skulle gå men efter en kort bit hände något som jag inte kommer ihåg om jag hostade eller försökte kräkas kommer jag inte ihåg, det jag mins är att jag i samband med det här kissade ner mig. Allt var som i en dimma. De fick ner mig i en rullstol och körde mig till avdelningen och på vägen passerade vi väntrummet där Magnus och mamma satt och jag vet att Magnus var framme men kommer inte ihåg så mycket tror att han klappade mig lite på kinden och pussade mig. Hur jag hamnade i säng igen kommer jag inte ihåg. Magnus och mamma kom in och Magnus visste sig inte till hur han skulle göra för han såg ju hur dålig jag var (såg ut som ett spöke som låg i sängen sa han efteråt). Han ville så gärna ta i men men viste inte var eller hur och jag kände bara nej nej rör mig inte låt mig vara. Tror att mamma försökte säga till honom att ta det lite lugnt och av frustration så blev han arg och gick därifrån ist. Mamma gav mig lite vatten och det måste hon gjort innan han gick för det har jag för mig att det finns ett kort på. Det blev iaf ett mycket kort besök av dem. Senare kom en tjej till in på rummet som också gjort GBP. Jag blev bara sämre och sämre, vid ngt tillfälle skulle jag kissa och eftersom jag inte varit uppe på benen hjälpte de mig till toan, jag kissade spolade och tvättade mig sedan mins jag inget förrän jag vaknade upp på golvet i dörröppningen med en sköterska bredvid mig och en som drog fram min säng. De hjälpte mig upp i sängen och sedan vart det en lång jobbig natt. Jag kräktes blod om och om igen. De försökte få i mig omeprasol för att lugna magen och ni som känner mig vet att jag har svårt att svälja tabletter i vanliga fall men på något sätt lyckades jag få ner två som ganska snart kom upp igen. Någon gång under kvällen natten var Anders läkaren som gjorde op inne. Men vad han sa har jag ingen aning om.