2-31 Mars

Den första bilden är från september 2009 och andra bilden är från den 18 mars 2010.

Sammanfattning av tiden 2-31/3

Första veckan hemma var jag ganska trött och jag gjorde inte så mycket det räckte gott att bara se till att jag fick i mig pure och vätska. På fredagen började jag med ett nytt beteende som inte är så trevligt för vare sig mig eller omgivningen. Helt utan anledning började jag att ulka precis som att jag skulle kräkas men det kan jag som sagt inte längre. Olika dagar med varierande antal ”anfall” som ibland på går i 10 minuter. Vid två tillfällen hände det när vi var och handlade mat vilket gjorde att jag nästan började utveckla fobier och inte ville åka till affären efter det. Magnus började undersöka saken och kom fram till att äter man kalcium så måste man även äta magnesium och det gjorde jag ju inte. Så efter en veckas ulkning så köpte vi magnesium brus som skulle tas morgon och kväll och smakade fruktansvärt men bara efter 2-3 dagar märkte jag en klar förbättring och nu efter 2 veckor har jag inte haft något anfall på flera dagar :) vilken tur att jag har dr Magnus.
En dag åkte jag med Magnus på morgonen och blev avsläppt hos min kusin i Mölnlycke när jag kom fram 6,30 på morgonen så la jag mig och vilade på soffan. Vid 12 kom min moster och mamma och hälsade på och vid 3 kom även Andreas (min lille son 17 år). Det var en riktigt trevlig dag. Vid två tillfällen har jag varit i Göteborg och hälsat på mamma och pappa och sista gången jag var uppe så åkte jag till jobbet och hälsade på dem. Då bestämde vi att jag skulle börja jobba 50 % veckan därpå trots att jag på pappret skulle vara sjukskriven 3 veckor till. Jag kände att jag snabbare skulle bli bättre om jag gick in och jobbade lite plus att jag kanske inte blir så trött när jag väl börjar jobba heltid den 11 april. Eftersom vi bor i ett mindre samhälle så händer det inte så mycket på dagarna och de vi känner bor minst 5 mil bort så det är ju inte precis så att man tar en promenad i solskenet hem till någon.
En dag när vi varit och handlat så hittade jag en blå rock i bagaget på bilen och frågade Magnus vad det var. Det kommer du väl ihåg sa han och tittade på mig som att jag skojade med honom. Nej sa jag, det kommer jag inte ihåg, för det gjorde jag verkligen och gör fortfarande inte. Han berättade att han fått den på Malmö sjukhus när han fick komma in på uppvaket för att hälsa på mig. De brukar inte släppa in besökare där men gjorde ett undantag eftersom jag inte var från stan och för att jag legat där nästan ett dygn och inte mer än ett par timmar som är det normala. Det är helt blankt har inte en aning om att han var där och hälsade på trots att han var där i nästan två timmar och pratade med mig , att han var uppe på avdelningen kommer jag ihåg men inte på uppvaket. Skrämmande.
Den 24:e var jag på återbesök på SÄS och det var skönt att jag inte behövde gå tillbaks till kirurgen 2 där jag låg för det kändes jätte jobbigt att bara komma tillbaks till sjukhuset. Proverna som jag tog i förra veckan var bra med undantag av järnet som var något lågt så nu måste jag väl trycka i mig den tabletten också varje dag isf någon gång i veckan. Läkaren ville ta fisteln (slangen ur gamla magsäcken) men när jag sa att enl Anders som gjorde op så skall den sitta i 8 veckor så blev hon tveksam. I Borås så brukar de ta den efter 6 veckor men som hon sa att skulle vi ta den idag så kan man ge sig den på att det skulle krångla så vi väntar i 2 veckor till. Magnus frågade varför de skrev ut så mycket Kalcium men inte Magnesium, då svarade de att de går bara efter sina riktlinjer. Då berättade vi att jag börjat med Magnesium och att det hjälpte mot kräkningarna. Först var de positiva till att vi börjat med magnesium och undrade om det var Anders som sagt det. När vi sade att det var Magnus som kom på det, undrade de om han också gjort operationen tidigare Efter samtalet med läkaren så gick vi till ett annat rum och pratade med en sköterska som även jobbade på avd där jag låg. Jag vägde mig och hon tog ett midjemått, frågade bla hur min självbild är nu mot innan op, hur och om magen fungerar eller inte. Sedan sade hon att jag skulle sluta med Magnesiumet och ta en multivitamin istället, okej men varför har de inte sagt det tidigare?? Magnus har frågat flera gånger om jag inte ska äta multivitamin också. Min själv bild att jag ser ut som jag gjorde i september jag ser ju i spegeln och på kläderna att jag har gått ner mycket men när jag tänker mig själv så tänker jag 134,7 kg.
När jag tog bilderna före och nu så tappade jag nästan hakan när jag såg skillnaden för jag kände inte igen mig själv på bilden som togs 18/3.

27-28 februari - 1 mars

Vi hade en lugn och mysig helg utan minsta feber. Fram tills igår har jag endast fått flytande mat och nu är det pure som gäller. Vi köpte barnmat när vi var och handlade igår (både frukt och mat) men kräsen som jag är så gick de inte att äta men det kan ju också bero på att jag inte känner någon smak på det jag äter. Under den första veckan när jag endast fick dropp fick jag svamp i munnen (som också beror på att jag fick antibiotika). För att få bort det fick jag skölja munnen men vichy vatten. I onsdags den 25/2 upptäckte jag utslag på underarmarna speciellt i armvecket men tänkte inte så mycket på det men när jag skulle duscha på torsdag förmiddag så hade jag fått utslag på större delen av magen bak på ryggen och ner över höften. En reaktion av antibiotika sa man trotts att jag inte fått någon på 4 dagar.
Vi var tillbaks på sjukhuset strax före 17 och efter en stund fick jag gå och fråga om det fanns någon middag till mig och då sa man att man har nog missat middag till dig men det finns soppa eller äggröra om du vill ha något att äta. Det fick bli äggröra för jag tyckte inte så mycket om sopporna på sjukhuset. Eftersom jag inte haft feber under helgen och sista CRP:n hade gått ner ganska mycket så sa man på kvällen att du skrivs säkert ut imorgon.
Måndag morgon togs det nya prover som jag inte fått svar på ännu eftersom jag gick hem innan det var klart. Jag åt lunch innan vi åkte hem och naturligtvis hade jag glömt att fylla i att jag skulle ha en liten portion så trotts att jag delade på portionen så fick jag i mig för mycket så halvvägs till bilen fick jag min första dumpning, kallsvettades, blev yr och mådde illa. Fick sätta mig på en bänk nästan framme vid entrén och Magnus drog fram en papperskorg som jag ulkade över, (efter op så kan jag inte kräkas längre så det kom inte upp något men det låter ju som det). Jag satt på bänken en stund och tog mig sedan in till apoteket för att hämta ut min medicin, tur att de har bänkar där inne också för det var på skakiga ben jag gick. Både Magnus och jag är lättade över att jag äntligen är hemma igen. Det har varit jobbiga veckor för oss båda inte bara för att jag varit sjuk utan för all jävla snö som har behagat komma undertiden så att Magnus har fått skotta på nätterna när han kommit hem från sjukhusbesöken. Men ca 1-1 ½ m snö på taket så har det varit ett oros moment. Enl. läkarintyget skall jag vara sjukskriven till den 11 april men vi får väl se hur det blir med det (de säger att jag inte skall jobba med fisteln, slangen från magen) pga infektionsrisken.

18-26 februari

Under dessa dagar händer följande; det snöar massor och de som vill komma och hälsa på från Göteborg har svårt att komma på besök. Hade det varit jag hade jag nog inte heller åkt om det inte hade varit livshotande och det var det ju inte. Men visst är det alltid uppiggande med besök av nära och kära när man ligger på sjukhus. Tack alla som kom och hälsade på mig.
Febern hoppar upp och ner, pulsen fortsätter att vara hög, sänkan (CRP) lika så (runt 2-300 normalt skall den ligga under 10) där av mer undersökningar. Jag gjorde totalt 3 datortomografier, en vanlig lung röntgen, ultraljud på hjärtat och mer provtagningar (bla en hel del blod odlingar gjordes med jämna mellanrum). Jag låg på kirurg avdelning och de kom upp från infektions avd och en medicinsk konsult kom också och undersökte och ställde frågor till mig. Har fortfarande inte fått svar på varför CRP:n var så hög och de vet nog fortfarande inte varför pulsen var så hög så länge efter op. Anders som gjorde operationerna ringde 2 el 3 gånger och frågade hur det gick eftersom sjukhuset vägrade ta kontakt med honom. Den 25/2 lämnade jag hans telefon nr till en av sköterskorna och sa att han ville komma i kontakt med dem och att han försökt utan resultat. Någon timma senare fick jag tillbaks lappen och de sa att de hade hans nr. Vet inte säkert om de haft kontakt men ärligt talat så bryr jag mig inte om det heller. Redan på tisdagen så sa de att de planerade hemgång för mig på fredag och jag blev jätte glad. Men när fredagen kom så ville de inte släppa hem mig ens på permission eftersom jag har 6 mil till sjukhuset om det skulle vara något. Febern hänger fortfarande i, CRP:n är fortfarande hög likaså pulsen. Nu deppade jag ihop ordentligt och efter en stund gick Magnus och letade upp en sköterska och frågade om det blev bättre nu? En annan läkare kom in och vi diskuterade fram och tillbaks men kom till slut fram till att jag skulle på permis över helgen och vara tillbaks på Söndag senast till middagen kl 17. Gud så skönt att få komma hem. Vi gjorde oss i ordning och åkte hemåt men eftersom jag inte varit hemma på över 2 veckor så hade jag ju inget att ”äta” hemma, vi fick helt enkelt stanna i Svenljunga och handla på vägen hem. När vi kom hem var jag trött och hade fått lite feber men den gick tillbaks efter ngn timma utan tabletter så jag tror att det var av utmattning bara.

Viktnedgång

Bild från Helsingborg 11 september 2009.

16/9-2009 134,7 Kg
18/10-2009 127,5 Kg
25/11-2009 125,0 Kg
21/12-2009 125,5 Kg
27/1-2010 122,0 Kg
11/2-2010 118,0 Kg
18/3-2010 108,2 Kg = - 26,5 Kg

17 Februari

Datortomografin visade inget specielt lite vatten i lungan men inget onormalt efter en operation. På eftermiddagen fick jag satt in en CVK eftersom det inte gick att sticka mig mer i händerna och prover måste tas, medicin och dropp måste in i kroppen. Läkaren Roger kommer och lyssnar och klämmer på magen han talar om för sköterskan vad som skall göras om febern stiger. När jag frågar om de har pratat med Anders som gjorde operationerna så blir det blankt nej, de vill inte prata med honom och jag vet att de vet vem Andres är för han har varit här i Borås och utbildat och hjälpt dem komma igång med sina GBP operationer. Nytt dropp vid 17 tiden, 18,30 morfin spruta i benet, 19,30 blodförtunnande spruta i benet plus antibiotika intravenöst. Sover jätte dåligt på nätterna drömmer massa konstigt och allt går i 500 km/h det kan börja med att jag tänker en tanke precis när jag somnar och så spinner det vidare där. Vaknar snart igen och känner att jag hmm:ar högt, senare kommer jag på att det är en biefekt från morfinet och tycker det är konstigt att ingen säger att det beror på det när jag säger att jag drömmer och sover dåligt.

16 februari Transport till Borås Sjukhus

Så kom dagen då jag skulle transporteras till Borås sjukhus. Förmiddagen gick åt till att duscha och borsta tänderna. Jag fick veta att kl 12 skulle det komma en ambulans från Skövde för att köra mig till Borås. Skövde konstigt fanns det ingen närmare? Läkaren som talat med Borås hade fått info om att vi skulle gå via akutmottagningen när vi kom fram och både jag och sköterskorna tyckte att det verkade konstigt. Killarna kom kl 12 och fick info om mig så att de visste vad de hade med sig. Jag fick lägga mig på "båren" och sedan letade vi oss ut till ambulansen. Kände mig ganska klar och pigg men såg inte fram emot den långa färden. Det var lite skumpigt innan vi kom ut ur Malmö men sedan gick det bra upp till Varberg där vi tog av mot Skene och vidare till Borås. Jag fick lite morfin mot värken på vägen och vid 15,30-15,40 var vi framme vid akut intaget. Andreas och Markus som killarna hette tyckte också att det var konstigt att vi skulle gå den här vägen så de gick lite bakvägen in eftersom de kände till sjukhuset väl. De kom inte från Skövde de kom ifrån Skene :) Nu började sökandet efter vart jag skulle ta vägen. Först fick vi ett besked och då gick en sköterska efter en säng till mig men lagom till att jag skulle lägga mig i den ringde de och sa att jag skulle till en annan avdelning så jag fick ligga kvar på "båren" tills jag kom upp på avdelning. Vi åkte upp till avdelningen och fick nästan leta rätt på en sköterska som inte hade en aning om att det skulle komma en patient. Jaha ja då skall vi se om vi kan hitta en säng till dig annars får vi ringa efter en. Hon började irra runt och efter någon minut sa jag till Andreas och Markus att de kanske ska prova att ringa efter en säng direkt eftersom de inte verkar ha ett överflöd. Till saken hör att detta var den nya delen av sjukhuset som invigdes 3 dagar innan, så där av all förvirring. Efter några minuter kom hon tillbaks och sa att jag inte skulle vara på den här avd, utan på en avd en våning ner. När vi kom dit fick jag komma in på ett eget rum (även denna avd tillhörde den nya delen) nu fick jag lägga mig i en riktig säng och vilken befrielse det var. Ryggen på ”båren” var inte lika bred som min rygg så det var underbart att få lägga sig i en riktig säng men väldigt snart började jag frysa ordentligt. Jag sms:ade Magnus vart jag var så att han kunde komma upp. Han kom upp vid 17 tiden och vilken tur att han gjorde det för fram tills han kom upp hade sköterskan bara varit inne med lite dricka till mig sedan var hon som bort blåst och jag gick in i dimman lite och orkade inte prata och förklara vad jag behövde. När Magnus kom sa jag att du får prata med dem jag orkar inte (jag hade nu fått 39 gr feber) jag har inte fått någon medicin m.m. han viste vad jag behövde och ringde på sköterskan. Nedan följer Magnus berättelse av vad som hände sedan.
Kommen till Borås, in på akuten där de säger att här ska hon inte vara. förflyttning. Magnus åker dit när hon varit där i ca 2 timmar. tur hon hade mobil och kunde meddela mig var hon var. E81 rum 32 Magnus kommer dit, ser Helene i ett halvmörkt rum helt ensam och fryser som fan, så när jag tar av mig jackan vill hon ha den över sig plus att jag hittade hennes strumpor och en "kofta". Droppet var avstängt??? Urinen i katetern var nästan brun, Magnus vrider på droppet igen kl ca 18.00 då hade den påsen hängt sedan 12.20 och knappt gått åt en deciliter.
ringer på klockan, händer inget, ringer igen, går ut och frågar om hon skall ligga här och frysa och ha ont. då kom beslutet snabbt om flyttningen som hon hade fått reda på för en och en halv timmas sedan. När jag frågade sköterskan om var vi befann oss, sade hon på E81, jaha men det säger mig inget sade jag, vad gör ni har vårdar opererade eller är det en könspoliklinik? Det vet jag inte sade hon för det är alldeles nybyggt???? nollades Hjärnorna med då?? I allafall kom hon till rätt avd tillslut. phuuuu. då ifrågasatte jag dropp, penicillin, blodförtunnande, smärtstillande, febersänkande, syresättning, hb allt. Ursäkten blev att vi har inte gått igenom hennes journaler ännu (2010 så skickar man nämligen journalen med patienten och inte via fax el mail) men sedan blev det fart. Det visade sig att precis som i Malmö var syresättningen låg , så då fick hon syre. hennes blodförtunnande som hon skall ha två gånger om dagen för att motverka propp i lungorna, fick hon den första kl 19.00 ca.
Sedan kom de på att de skall röntga henne med magnetröntgen (datortomografi) i natt, plus att hon skall då på två timmar dricka 2 (TVÅ) liter kontrastvätska????? Hur i H-E tänker dom då???? En person som genomgått en Gastric bypass skall de första veckorna bara sippa i sig vätska (max 1,5 liter per dygn), Helene har inte ens sen operationen 5 dagar tidigarer, fått i sig två liter genom munnen, hur ska hon då få i sig det på två timmar?
Det visade sig att de som jobbar med datortomografin inte visste att jag gjort en GBP så när sköterskan ringde och sa att jag inte kommer att kunna dricka 2 liter så sa de att jag skulle dricka så mycet som möjligt. Jag lyckades få i mig två glas ca 3 dl på två timmar. Halv tolv på natten var det dags för röntgen.

13-15 februari Malmö sjukhus

Under helgen och måndagen har jag inte så mycket minnen att berätta om. Vi var fyra på salen men eftersom det var helg och avd bredvid var stängd så blev vi 5 på söndagen. En dam på 87 år (tror jag att hon var)väldigt bestämd och lite jobbig till en början men efter hand mjuknade hon. Förutom henne var det två damer i 65-67 års åldern och en som var 90 något som inte sa något. Iaf när damen på 87 kommit på plats skulle de sätta kateter på henne, då flög hon nästan i luften och sa att hon minsan hade varit på det här sjukhuset många gånger och visste att det fanns andra rum dit de kunde köra henne för att sätta den, hon ville minsan inte ligga här mitt i rummet och få det gjort (även om de skulle sätta upp väggar runt). Dagen efter hände något roligt Magnus var hos mig och han hade naturligtvis skojat och hjälpt tanterna under dagen. När han nästan skulle gå så var det något med den gamla damen och hon behövde hjälp Magnus var ju snabbt frame med en hjälpande hand och då minsann brydde hon sig inte om att hon inte hade täcke på sig. Efteråt sa en av de yngre tanterna att jag måste få säga att du är lite konstig, gapar och skäller över att de skall sätta kateter på dig inför oss men du bryr dig inte om att du blottade dig ganska mycket för en stund sedan när du fick hjälp av Magnus och så skrattade de. På MAS upplevde jag det på ett helt annat sätt än vad jag senare skulle göra på Borås sjukhus. Vi hade ett fräsht rum med platt Tv på väggen.Det var ofta sköterskor inne och man behövde inte ringa på dem för att få hjälp för de var ändå där så ofta. När de tog katetern på en patient satte de in en potta och varje gång de skulle kissa skulle de ringa på dem så att de fick mäta och kolla blåsan för att se hur mycket som fanns kvar. Inget sådant gjordes i Borås, efter det att de tog min kateter, så var det inte någon som frågade hur det gick eller vilken färg det hade. Det togs givetvis prover dagligen det kollades syresättning, blodtryck m.m. Men ni som vet, att under helgen händer inte så mycket på ett sjukhus. På måndags ronden sa läkaren att du tillhör ju inte detta landstinget så att vi kommer att begära ambulans transport för dig. Vi bestämde att de i första hand skulle kontakta Varbergs sjukhus därefter Sahlgrenska och sist Borås men som sagt eftersom jag tillhör Borås så var det bara de som ville ta emot mig. Jag kände mig inte riktigt upplagd för transport redan på måndagen men det kunde ju inte jag bestämma. Magnus tog med sig alla mina saker och åkte till Helsingborg för att städa ur övernattnings lägenheten han lånat där och åkte sedan hem. Fram på dagen fick jag veta att de inte skulle bli någon transport förrän imorgon, phu tänkte jag.

12 februari omoperation

Jag vaknade tidigt av att de kom in till mig och sa, att vi måste operera om dig. Men efter gårdagen och natten kan jag inte säga vad de igentligen sa, eller om de förklarade varför jag var tvungen att genomgå en ny operation. Det enda jag hade i huvudet var att ni måste ringa Magnus och mamma. Jag fick en telefon och ringde först mamma men fick inget svar så jag ringde Magnus, men jag kommer inte ihåg riktigt vad jag sa, men det var något i stil med att operationen gick inte så bra, så de måste göra en ny. Efteråt har han sagt att han blev livrädd av mina ord. Vadå gick inte så bra? Samtalet var ganska kort, för de stod redo att köra iväg mig för op. Någonstans såg jag en klocka som visade strax efter 07,00 på morgonen. Precis som dagen innan tog det inte lång tid innan jag sov. Det första jag kommer ihåg när jag vakande till var att de sa att de inte lyckats göra operationen med titthål, utan varit tvugna att öppna från bröstbenet och ner till naveln. Omtumlad som jag var, kände jag ingen reaktion över det och har väl fortfarande inte tänkt så mycket på det, huvudsaken att jag blir bra, skit samma i att jag har ett ärr. Nu kände jag en stor skillnad från dagen innan, för jag vaknade till på ett helt annat sätt. Jag skrev under gårdagen att mamma gav mig vatten men det var fel för det var när de kom till mig efter denna operationen som hon hjälpte mig att få lite vatten. Herregud va slangar jag hade, i ena näsan en slang för syresättningen i den andra en som gick ner i nya magsäcken för att suga upp blod, kateter (kiss påse), en fistel (slang ur magen från den gamla magsäcken som det kom galla och blod ur) och dropp. Nu gjorde jag ju min operation på en klinik som bara gör operationer varannan vecka, tor och fredagar och de har inga resurser att ha kvar patienter som mig när helgen kommer så på eftermiddagen fick jag flyttas till Malmö sjukhus. Jag kom till uppvaks avd där jag skulle enligt läkaren, vara någon timma och sedan komma upp på en avdelning. Men jag blev kvar där i ett dygn. Eftersom jag inte tillhör skåne län så hade de problem att få in mig i sytstemet och för varje prov de skulle ta så fick de inte ut någon ettikett och det var krångligt för dem. Dessutom när Magnus ringer och frågar efter mig, så finns jag inte på sjukhuset. Jag hade ju ingen mobil med mig så vi kunde inte kommunisera med varandra heller. Under natten var vi i stort sett tre som låg på uppvaket hela tiden, även om jag låg kvar hela tiden så byttes patienterna ut allt efter som. Vid något tillfälle kom det en kille som måste ha gått på någon drog för han var aggresiv och vägrade lyssna på sköterskorna, de var tre st och hade fullt upp med honom hela tiden. Han hade blivit kniv skuren i halsen och ville hela tiden ta bort förbandet, även om de sa till honom att du har blivit opererad och får inte ta bort det. Vid flera tillfällen skulle han gå där ifrån. Polisen var där och förhörde honom två gånger. Det var riktigt obehagligt. Han tjatade om vatten hela tiden han skulle ha minst en liter och dricka men fick inte det.

11 Februari Operations dag

8.15 skulle jag vara på kliniken i Malmö väl där blev det ca 45 väntan på att de skulle komma och hämta mig. Jag kände mig jätte lugn medans iaf Magnus var nervös. Sköterskan hämtade mig och visade mig till ett rum där jag skulle byta om till morgonrock och tofflor (trosorna kunde jag behålla på). När det var klart fick jag ställa mig på vågen 118 kg stämde bra med våran våg hemma. Sedan fick jag ligga upp på sängen och de började förbereda för op. De körde in mig till op rummet och jag fick lägga mig på op sängen sedan tog det inte lång tid innan jag sov. "Vaknade" upp och kände mig väldigt trött och matt. Efteråt har jag förstått att det tog lång tid innan jag "vaknade" till om man nu kan säga att jag gjorde det. Vet att jag tänkte många gånger att någon måste prata med Magnus och mamma så att de vet vad som händer men kommer inte ihåg om jag sa det. Fram på eftermiddagen tyckte de att nu får du allt försöka komma ur sängen så att vi kan flytta dig till vård avdelningen. Det var meningen att jag skulle gå men efter en kort bit hände något som jag inte kommer ihåg om jag hostade eller försökte kräkas kommer jag inte ihåg, det jag mins är att jag i samband med det här kissade ner mig. Allt var som i en dimma. De fick ner mig i en rullstol och körde mig till avdelningen och på vägen passerade vi väntrummet där Magnus och mamma satt och jag vet att Magnus var framme men kommer inte ihåg så mycket tror att han klappade mig lite på kinden och pussade mig. Hur jag hamnade i säng igen kommer jag inte ihåg. Magnus och mamma kom in och Magnus visste sig inte till hur han skulle göra för han såg ju hur dålig jag var (såg ut som ett spöke som låg i sängen sa han efteråt). Han ville så gärna ta i men men viste inte var eller hur och jag kände bara nej nej rör mig inte låt mig vara. Tror att mamma försökte säga till honom att ta det lite lugnt och av frustration så blev han arg och gick därifrån ist. Mamma gav mig lite vatten och det måste hon gjort innan han gick för det har jag för mig att det finns ett kort på. Det blev iaf ett mycket kort besök av dem. Senare kom en tjej till in på rummet som också gjort GBP. Jag blev bara sämre och sämre, vid ngt tillfälle skulle jag kissa och eftersom jag inte varit uppe på benen hjälpte de mig till toan, jag kissade spolade och tvättade mig sedan mins jag inget förrän jag vaknade upp på golvet i dörröppningen med en sköterska bredvid mig och en som drog fram min säng. De hjälpte mig upp i sängen och sedan vart det en lång jobbig natt. Jag kräktes blod om och om igen. De försökte få i mig omeprasol för att lugna magen och ni som känner mig vet att jag har svårt att svälja tabletter i vanliga fall men på något sätt lyckades jag få ner två som ganska snart kom upp igen. Någon gång under kvällen natten var Anders läkaren som gjorde op inne. Men vad han sa har jag ingen aning om.