18-26 februari

Under dessa dagar händer följande; det snöar massor och de som vill komma och hälsa på från Göteborg har svårt att komma på besök. Hade det varit jag hade jag nog inte heller åkt om det inte hade varit livshotande och det var det ju inte. Men visst är det alltid uppiggande med besök av nära och kära när man ligger på sjukhus. Tack alla som kom och hälsade på mig.
Febern hoppar upp och ner, pulsen fortsätter att vara hög, sänkan (CRP) lika så (runt 2-300 normalt skall den ligga under 10) där av mer undersökningar. Jag gjorde totalt 3 datortomografier, en vanlig lung röntgen, ultraljud på hjärtat och mer provtagningar (bla en hel del blod odlingar gjordes med jämna mellanrum). Jag låg på kirurg avdelning och de kom upp från infektions avd och en medicinsk konsult kom också och undersökte och ställde frågor till mig. Har fortfarande inte fått svar på varför CRP:n var så hög och de vet nog fortfarande inte varför pulsen var så hög så länge efter op. Anders som gjorde operationerna ringde 2 el 3 gånger och frågade hur det gick eftersom sjukhuset vägrade ta kontakt med honom. Den 25/2 lämnade jag hans telefon nr till en av sköterskorna och sa att han ville komma i kontakt med dem och att han försökt utan resultat. Någon timma senare fick jag tillbaks lappen och de sa att de hade hans nr. Vet inte säkert om de haft kontakt men ärligt talat så bryr jag mig inte om det heller. Redan på tisdagen så sa de att de planerade hemgång för mig på fredag och jag blev jätte glad. Men när fredagen kom så ville de inte släppa hem mig ens på permission eftersom jag har 6 mil till sjukhuset om det skulle vara något. Febern hänger fortfarande i, CRP:n är fortfarande hög likaså pulsen. Nu deppade jag ihop ordentligt och efter en stund gick Magnus och letade upp en sköterska och frågade om det blev bättre nu? En annan läkare kom in och vi diskuterade fram och tillbaks men kom till slut fram till att jag skulle på permis över helgen och vara tillbaks på Söndag senast till middagen kl 17. Gud så skönt att få komma hem. Vi gjorde oss i ordning och åkte hemåt men eftersom jag inte varit hemma på över 2 veckor så hade jag ju inget att ”äta” hemma, vi fick helt enkelt stanna i Svenljunga och handla på vägen hem. När vi kom hem var jag trött och hade fått lite feber men den gick tillbaks efter ngn timma utan tabletter så jag tror att det var av utmattning bara.